Jobbigt resande

Idag när vi åkte hem från Albins kalas så trodde jag att vi aldrig skulle komma hem. Vi hade med oss en vagn och 3 barn. Låter väl inte så farligt, men Ville är nog inte stor nog att vara utan vagn bland massa spårvagnar, bilar, stora vägar och massa människor. Eller så borde han ha koppel på sig. Det va inte det lättaste att byta spårvagn mitt i stan och stå och vänta på bussen i 10 minuter när Ville tyckte att det var så kul att springa runt på hållplatserna och det va absolut inte kul att sitta på säten inne i spårvagnen utan ligga på golvet va mycket bättre. Elina och Aleksi pratade och ville berätta och fråga saker. Och det blev inte lättare när Elina somnade plötsligt och Nysä fick bära henne hela vägen.

Måste verkligen ha en syskonvagn för att jag överhuvudtaget ens ska tänka tanken att åka nånstans själv med alla barnen. Ut kan vi gå och leka men där stannar det sen. Nu kan jag säga att den största skillnaden från 3 till 4 barn är funnen...